Plötsligt var alla färdigheter som bortblåsta. Läste som en robot och försökte maska sig genom texten utan ens bry sig om det var rätt ord eller ej. När jag undrade vad han höll på med och varför han inte läste sitt finaste så svarade han
- "Det är ingen i skolan som säger åt mig att jag ska det så då gör jag inte det!"
Jag talade med honom om ansvar, allvar och utveckling. Och sa till slut:
- "När du inte gör ditt bästa så lurar du ju folk tro att du inte kan! Du lurar dig själv och du försöker ju lura mig just nu! "
- " Jag vet."
Gaaaahhhhhhh! Fy faaan!! Frustratiooooon! *¨'¨*???
Nu vill jag kämpa emot ett huvud bara fyllt med spel.
Något annat att brinna för borde väl också finnas plats till.
Gäller bara rafsa fram lite glöd igen under de svarta kol-bitarna.
Dessutom: Ingen ansträngning - inget spel!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar